Kära antifascistiska socialistblogg.

Du vet och jag vet att du är mig kär, liksom du vet och jag vet att idag inte är en vanlig dag.

Det är ingen dag då en vaknar och tänker: idag är en vanlig dag, jag dricker kaffe som kaffet är vant att drickas och jag kammar mitt hår som ett hår vanligtvis kammas.

Nej, det handlar inte om min mens.

Men kanske är det idag någon slutligen beslutar sig för att ringa psykjouren som skyndar sig ut och kliver in i den minimala, yet välplanerade ettan där jag står - psyksjuk - en halvmeter från teven och sliter nävar av mitt hår.

Risken är överhängande.

Liksom lyckan.

Det är nu nio och en halv timme kvar.

Det är ingenting och en evighet på det.

Däremellan är det tänkt att jag ska fortsätta som vanligt, liksom la la och lo lo och jag förstår inte hur jäveln till gud har tänkt.

Jag pissar på alla fascister och det här handlar strictly om fotboll.

Forza Gli Azurri, make me fucking proud.

 

Narges

7 juli 2008 20:17

Du är sorta crazy...men på ett fint sätt.Det är underbart härligt att höra/läsa om din fixering vad gäller gli azzuri.det värsta/bästa är ändå att du har lyckats dra in mig i det hela också :)
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Det outgrundliga är ju att Whitney verkligen älskade Bobby.           Eller att jag aldrig lyckas förstå det.                   ...

      Om exilen har Edward W. Said skrivit:   Den landsflyktige vet att hem är provisoriska i en sekulariserad och oviss värld. De gränser och hinder som ringar in det välbekanta områdets säkerhet, kan också bli ett fängelse, ofta försvarat bortom bå...

    Jag minns: vid ett tillfälle frågar han mig om vi ska ses dagen efter i Stockholm. Vi har talat om gamla lärare och aktivism och jag vågar inte träffa honom. Flera dagar senare svarar jag att jag var dålig och inte tog mig ut den dagen, att jag l...

            Dagens polis skyddar morgondagens Hitler.                           ...