Det här är lätt bland det tyngsta som finns på youtube och det som gjort mig glad idag. Jag förstår fortfarande inte hur någon kan dansa sådär.

Dessutom mår jag illa av hur snygga de är. Men det gör inget, det är bra för mig och för dig.

Det är så absurt pinsamt att blogga.

Varför är det så?

Varje gång jag återvänder till sidan känner jag en våg av pinsamhet skölja över mig, som om jag av någon anledning äntrar nobelmiddagen naken med bara ett badlakan virat kring kroppen och sedan tappar badlakanet och fattar för allt i världen inte vad jag håller på med, varför i helvete jag är där och om jag nu måste vara där varför jag då insisterar på att dyka upp naken.

Också jag kan dra de psykoanalytiska parallellerna men det är själva principen jag motsäger mig. Internet är ingen nobelmiddag. Jag lär inte stöta på Toni Morrison någon gång snart, och det är sjukt jävla tråkigt bara det.

En sörja av pinsamt och löjligt en sommarmorgon i juni.

Ta meningen den som vill, den har potential att bli en splendid förstamening i någon splendid bok någonstans. As for me nöjer jag mig med det jag har.