Jag vet ju att första dagen på jobbet ska vara helvetisk bla bla bla. Och allt det där om att snart går det som smort och det där lär du dig så småningom och det fixar du lätt och håll käften för snart exploderar jag.

Jag vet allt det.

Men jag undrar fortfarande om det överhuvudtaget är sunt (för att inte säga sjukt) att vara livvrädd för alla telefonsignaler efter första dagen på det fantastiska jobbet som snart går som smort/jag ska lära mig så småningom/fixa lätt.

Plätt?

Skitsamma. Värst är ändå att jag har så ont i benen. Det är ju rentav pinsamt. Sitta framför datorn och vara träningsvärkad (fantastiskt ord by the way, jag måste ta cred för den) säger mycket om ingenting. Jag är ju inte en träningsmänniska men med träningsvärk kan jag låtsas.

Victory!

 

frugan

15 januari 2008 22:08

men äsch! jag gruvar mig fortfarande för att jobba, så pass att jag inte kan sova natten före. himla bra, inte, men du kommer vara bäst.

http://vredensbarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Det outgrundliga är ju att Whitney verkligen älskade Bobby.           Eller att jag aldrig lyckas förstå det.                   ...

      Om exilen har Edward W. Said skrivit:   Den landsflyktige vet att hem är provisoriska i en sekulariserad och oviss värld. De gränser och hinder som ringar in det välbekanta områdets säkerhet, kan också bli ett fängelse, ofta försvarat bortom bå...

    Jag minns: vid ett tillfälle frågar han mig om vi ska ses dagen efter i Stockholm. Vi har talat om gamla lärare och aktivism och jag vågar inte träffa honom. Flera dagar senare svarar jag att jag var dålig och inte tog mig ut den dagen, att jag l...

            Dagens polis skyddar morgondagens Hitler.                           ...